Tidsfördriv
Ansiktmasken är kletad i mitt bleka fejs.
Naglarna nerklippta. Som på killar. (Jag hade aldrig fixat den långa varianten med vit kant)
Badet skall fyllas och håret skall ansas.
Hårinpackning och lite skrubb.
Smörja med vitchokladkladd och locka till frissan.
Jag ska på tjejkväll.
Behöver man göra sig till så förskräckligt mycket då?
Nä. Egentligen inte. Eller ja. Varför inte.
Men vafan.
Jag har som mål att ta många kort med kameran ikväll.
Dels för att jag varit dålig på det på slutet. Och dels för att den inte funkat som den ska heller.
Jag tror att jag åtgärdat felet och detta återstår att se till kvällen.
Intresseklubben antecknar?
Nu har tiden för ansiktsmasken runnit ut och det är dags att hoppa i vattnet.
Skitbra.
Ha det fint och förlåt för detta skittråkiga inlägg.
Stören i arslet
Idag fick jag känna på hur det kändes att bli knuffad av vagnen.
Att vara den som alla andra vill ska dra.
Sticka.
Som flugan vid matan.
Eller myggan vid ett människoöra om natten.
Eller som den berömda stören i arslet.
Och till skillnad från myggorna om natten så drog jag. Fort. Fort som fan. Där jag inte är önskad vill jag heller inte vara.
Tusen svärord skulle rymmas här. Och fler ändå.
Jag skiter i det.
Jag har ilskat färdigt.
Jag sa åt mig själv i tvättstugan tidigare idag:
"För helvete! Fokusera på dem som alltid behandlar dig med respekt."
Så....
Stor puss på dig min sambo.
Puss på systrar.
Puss på mamma.
Puss på vänner.
Puss på mina älskade ungar. (inte mina. men ändå mina)
Puss på alla er som alltid välkomnar mig varmt till arbetet och släpper in mig i kojan.
Puss på er andra som hälsar. Respekterar. Accepterar. Ler. Vinkar. Kommenterar.
Många pussar idag.
Och ett gömt långfinger.
Motbjudande
Att trycka in en 200-grammare på tvären och bara ilsktugga samtidigt som man trycker in chips där det finns plats och dessutom; samtidigt som man följer Biggest Looser, känns lite dubbelt.
Man kan väl säga att 200-grammarn skulle ha smakat bättre till Idol eller Big Brother eller något annat söndertvättat och lättuggat.
Det är fredag vänner!
Gubben kommer hem.
Imorgon ska jag sova helt vägen till eget uppvaknande.
Fränt!
Favorit i repris. Jag vet. Men det är manligt på nåt vis.
Säg hej? (!!!!!)
Idag blev jag sur.
Förbannad.
Ond.
Jag och största storasyster sökte upp närmsta lågprisvaruhus idag.
Oscar var på strålande humör.
Över heja butiken hördes hans glada stämma. "JAJJA!!!!!!!" (Karro)
Mitt hjärta värkte.
Han hälsade vilt på främlingar och log sådär som bara Oscar kan.
I kön sa han "HEJ!" till en gubbe (vad fan kallar man en gubbe i 35-årsåldern?) som var där i sällskap med sin dotter (enligt mina beräkningar). Han log stort och stolt mot gubbjäveln.
Gubben sa inte hej tillbaka.
Han log inte.
Blängde surt.
BAAAAAAH!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tönt.
Gnidna jävel!
Sånt retar mig.
Inte bara för att det var min systers pojk. Men det är grejen med barn.
Hur kan man inte glatt hälsa på ett barn som glatt hälsar på en?
VA?
Nej, för är man sniken och sur så kan man inte ens bjucka en 1-åring på ett hej.
Undrar vad han tänkte; "Varför hälsar den där människan på mig? Vi har ju aldrig setts förut!"
Jag hade förresten hälsat ändå. Men extra glatt och villigt hade jag hälsat på ett barn.
Så gör mig en tjänst.
Hälsa på hälsande barn.
Och gör ni inte det så berätta det aldrig för mig.
Jag kommer aldrig förlåta er.
Puss och puss och kram
Naemi och Milo käkar glass.
Och Nellie också.
Oscar och Nellie dansar.
Haha vad goa!
Tjoohoooo
Morgonstund
Morrn!
Fantastiskt är det att gå upp. Jag menar det.
När jag sover hos syster och barn så finns det liksom ingen chans för mig att sova vidare när dem går upp.
Om Nellie ser mig tar hon ingen som helst hänsyn till att jag kanske är ledig och därmed är berättigad en sovmorgon.
"Dam Nanno" (kom karro).
"Ja hjärtat, jag kommer."
Och om det bara är ord från min sida så fortsätter det.
"Dam Nanno."
"Dam Nanno."
"Dam Nanno."
I exakt samma tonläge tills något händer. Nellie ser till att ord blir mening och snart står moster Karro där och stånkar på sig sina kläder. Hon har fattat grejen med upprepningar.
Men nu. Pigg. Glad. Alert. Dagen framför mig.
Vaken om det ringer.
Hinner massor.
Så vi får väl se vad som händer då.
Förresten, är det någon som håller på fortfarande? Klipper o klistrar.
Glad på en tisdag (?!?!)
....och så fanns det mat till brännarjäveln där nere.
Svetten lackade och kilovis med ilska lämnade min kropp.
Terapi, på sätt och vis.
Jajaja......
Jag är sådär töntigt positiv idag.
Kul med jobb.
O äta nyttigt ska jag minsann. Hela livet o helst ännu längre.
Och kanske skulle jag dra igång med nån träning? För det tycker jag inte är ett dugg jobbigt. Nejnejnej.
Och en storstädning av huset vore kul.
Beställa hem lite heminredning fast jag inte har pengar vore också kul.
Eller lite kläder från Nelly nu när jag ska rasa nått kilo.
Beställa en spahelg för mig o mina systrar.
En resa till Ullared kanske. Fast att jag vet att jag hatar Ullared när jag väl anländer.
Kolla ut nån charterresa till Mallis där nånstans i Maj.
Jajaja.... det är nog över till kvällen.
Nejdå.
Nu ska jag hänga tvätt.
Fy Nedrans så underbart!
Det här är några år sedan. Antagligen då spriten flödade som värst.
Jag är lite alkosvullen.
Komplicerat gubbjobb
Piss, piss och skit.
För omväxlingens skull har jag bestämt mig för att vara arg.
Arg på situationen som råder.
Nej, jag ska inte tjaffsa om hur jobbigt jobbet är.
Nej, jag ska inte spy galla över mina tre katter.
Däremot ska jag vreden över ensamheten ut. Nu.
Att sitta här själv och kuckilura gör mig inte så mycket.
Det är så jävla instampat i själ och ryggrad att jag knappast tänker på det.
Jag läser min bok, matar nån katt, ställer in ett ensamt glas i diskmaskinen, tvättar upp all tvätt, plockar smink och hårtänger, lallar på nån taskig melodi från 1997, funderar högt och brett, knappar nån rad på denna maskinen och sist men absolut inte minst; tvingas göra komplicerat gubbjobb.
Och då skottar jag ändå gärna och klipper ännu mer gärna gräset. Det var två av de tre gubbsysslor som finns.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Pellets och dess brännare gör mig arg.
Det begränsar mig. Gör mig galen. Får mig att tjuta. Skulle kunna ta mig hela vägen till psyket.
Nu sitter jag alltså i väntan. Väntan på nått ton pellets som jag ska bära ner i källarn.
Det finns inga ord i världen som kan beskriva hur vansinnigt ursinnig jag är. Inte fan, jävlar, helvete eller hemska könsord kommer ens i närheten. Att välta en stol. Hjälps inte. Att slå igen en dörr hårt. Pfft. Att kasta sönder ett glas. Jovisst, men sen då. Det måste jag ju ändå dammsuga upp.
Jag vill ha hjälp. Av min gubbe.
Jag vill inte behöva ringa runt som om jag vore handikappad.
Jag vill inte vara själv.
Jag vill vara två.
Och förstå mig rätt. Klart att jag vill ha honom här annars också.
Men värst är det dessa gånger. Det andra är vardag. Vanligt. Som det ska vara. Vi ses på helgen. Vi hörs under veckan.
Men som sagt, värst är det nu.
Nu när jag ska utföra komplicerat gubbjobb.
Nytt liv i själen
Att åka skidor. För första gången i livet. Lite vurpor. Några "ojojoj". Och så glädje.
Kul är det och jag älskar det här stället. Mycket!
Säfsen, förresten.
Affärer över lunchen
Affärslunch råder på Kolarvägen. Jag hör att tjejerna småsnackar om ditt och datt.
Det är planer inför framtida business. Man kan ana att Mio har lite mer makt än dem andra. Detta trots att de äger lika stor del av kakan alla tre.
Idag skulle dom ta en soft dag inne. Lite soffhäng efter lunchen. Titta lite i tvättstugan hur det ser ut där.
Ni vet vad jag menar.
Lite vila. Kan behövas för till veckan väntar hårt arbete.
(???????????????)
Nu ska jag tillbaka till arbetet och käka lunch.
Tjipp.
......
.....och tuffingen är kaxig i efterhand.
Ofarlig skalpell
Svettig, torr i halsen och hög puls.
Man skulle kunna få för sig att jag varit ute och tagit en mil eller fem på skidor.
Det har jag inte.
Jag har bara städat huset.
Men jag ger mig fan på att det är lika mycket kaloriförbränning som en 5-mila lång skidtur. Kanske.
Idag trodde jag att jag skulle dö. Möta Jesus. Knacka på djävulens dörr.
Jag skulle ta ut min p-stav vars bäst-före datum passerat en gång i tiden.
Allt vad gå-hål-i-skinnet innebär är dödsfarligt. Dessutom gör det skitont.
Pissnödig, darrig och livrädd besökte jag barnmorskan. Jag sa som det var; "Jag är livrädd."
Det skulle nog gå bra.
Hon satte på sig ett platsförkläde.
"HJÄLP! Måste hon ha förklädet? Nu kommer blodet spruta" tänkte jag.
Bort med emla-plåster och fram med skalpellen.
"Ska du skära i mig med den där? Det får du inte!"
Stackars krake. Undrar vad hon tänkte.
Vi måste. Vi måste prova i alla fall.
"Nu får du fan ge dig din jävla mes! Bit ihop och se glad ut!"
Så upp med tyget över ansiktet och hyperventilera.
Beröm.
Inte ont.
Klart.
Inte ont.
Klart.
VA?
Klart?
Vilken tönt man är!
Onödigt.
Nåväl. Nu är den borta och aldrig mer kommer jag stoppa in saker innanför skinnet igen.
Aldrig mer.
Morgonstund
Tack för fina kommentarer! Puss!
I fortsättningen ska jag alltid gå upp timmar innan jag börjar jobba.
Jag hann allt, för fan!
Fränt.
Nu då....
Nu dödar vi även detta dygn! Kämpa på!
Vuxenlivets småbarnsfasoner
Puh. Att andas ut.
Klappa sig själv på axeln. Tala om hur duktig man är samtidigt som man talar om hur dåliga alla andra är.
Man är ju rejäl, minsann. Skulle aldrig få för sig att hoppa över den dagliga powerwalken.
Och pengar är viktigt. God ekonomi. Ekonomi överhuvudtaget. Andras ekonomi. Ekonomi helt enkelt. Kurser och börser och aktier. NEJ, ekonomi säger jag ju.
Och rustat har man hunnit med också. Jajemensan. Alldeles alena. Japp, japp. I rätt färger dessutom. För hur fan kan man välja svart?
Och rustat har ju dom också tydligen. Hah. Ja, det blev ju bra. NOT.
Och jag såg att ho´hade gått ner i vikt. Ja, det var ju välbehövligt. Inte för att hon är smal direkt men....
Hon lär nog äta upp sig snart igen.
Ska DOM ha barn? Åh, herregud! Hur fan ska det gå till? Lycka till. Det säger jag ju bara. Nollor. Skräp. Insekter.
Vuxenvärlden kan vara vidrig. OCH den kan vara underbar.
Men ibland blir jag illamående.
Att hugga sina nära i ryggen är inte så farligt, men kommer det ut att du har skitspår i toaletten så lär hela byn titta snett på dig på din fortsatta väg genom livet.
Jag i kyrkan. Amen.
Välkommen!
Familjen Ringmyr/Gustafsson är varmt välkomna till Kolarvägen och städa scrap-skräp efter sin 5-åring!
Nejdå. Men full i skratt blir man!
Hoppla pollen
Då ska jag få sitta på en hästrygg igen då.
Nybörjarkurs för vuxna på en ridskola.
Svinkul.
Någon mer som är sugen?
Minst fyra ska det vara och vi är bara två.
Kom igen!
Säg till i så fall. Jag har numret.
Jag försöker skaffa jobb.
Ett välbetalt.
Helst hemifrån.
Det går skitbra.
Icke.
Kram och puss.
