karolina säger:

Sommaren är kort.
Det mesta regnar bort.

Just därför tillbringar jag nästan ingen tid vid G.Ringmyrs dator.
Svensk sommar är helt fantastisk. HELT JÄVLA FANTASTISK.
I alla fall just nu när vädret tillåter vardagslyx som solning och framför allt min favoritsysselsättning; BAD!
Baddjuret inom mig har äntligen vaknat.

Det finns en liten detalj som stör min vardag.
Lägenheten.
Jag tycker om den här lägenheten. Den är suverän på många sätt och vis. En perfekt förstalägehet för EN person.
MEN för oss är den för liten. 
"Den är inte alls för liten. En tvåa för två duger gott och väl åt er!"
S K I T S N A C K!
Våra två förråd är tokfulla, våra garderober är smockfulla och våra lådor och skåp är överfulla.
Vi har inte plats för våra saker.
Det är trångt helt enkelt.

En trea med gräsplätt fyller just nu våra drömmar.
Inte för att vi planerar tillökning (möjligtvis en kattkompis till Mio då), utan enbart för utrymmets skull.
Jag ber till himmelns högre makter att våra drömmar skall sannas.
Kom igen nu då!

Nu ska jag vara social med en utarbetad Runken och min älsklingskille.
Puss&Kram



Blomman från Maskenkollegorna och Guppies presenter.




Den påkostade markatta.




Underbart!


Härliga grabbar!


Världens snyggaste guldleggins.





Världens goaste och argaste unge!




En gäng tjusiga damer!


Love is in the air.


Gladlynta herrar.


HAHAHAHAHAHAHA! Vilket guldkorn!!!
 Kolla mor och dotter! SKAPLIGA MOVES!

1 kommentar

4.6.87



Dagen D.
Hej och hå säger jag.

Jag vet inte, men den här födelsedagen är något utöver det vanliga. Jag känner mig så överröst med gåvor och jag anar uppskattning i mossen.

Det började redan igår när jag kom hem från Örebro. Lägenheten låg tyst och stilla som den alltid gör när jag är ensam hemma. Jag skulle sätta mig och skruva ihop en liten Ikeamöbel på golvet i min ensamhet.
Helt otippat smällde det i dörren och jag blev rädd. Jag satt tyst som ett fån och väntade mig att kanske mamma skulle ropa "Hallå, ska vi åka och handla?". Istället hör jag Gustav ropa "Hallåååå".
Jag kastade mig runt halsen på honom. Dessa överraskningar är överraskningar att dö för.

Imorse vaknade jag tidigare än klockan av att det plingade friskt i telefonen. Jag har fått gratulationer hela dagen av alla möjliga och omöjliga. Det är så trevligt!

När jag kom till jobbet i morse så ställde sig mina 2 kollegor upp och sjöng för mig. Jag blev rörd och tänkte att de var för goa ändå.
Sen kommer Anders in och säger att vi ska komma över till deras avdelning och fika. När jag kommer in där står det en stor bamseblomma som var jättefin på bordet och fröknar och barn sjöng för mig. För att inte tjuta bet jag mig i läppen.
Det var fruktansvärt rörande kan jag tala om. Något jag uppskattade av hela mitt hjärta.
Tack så grymt mycket för det!

När jag kom hem låg det 14 paket från Gustav på bordet. Jag blev alldeles chockerad över antalet paket.
Det var smycken, kläder, kokböcker, filmer, kubbspel och en köksradio. Jag blev alldeles chockerad över hur säker han har varit med kläder och allt annat. Klockrent!
Tack mitt hjärta! Dig älskar jag.

Mina födelsedagsgäster kom och alla hade så jäkla mycket paket med sig. Jag blev nervös och kände att jag blev spyfärdig.
För även om jag älskar att få presenter, så hatar jag att öppna dem inför publik och bli skådad. Jag är rädd att jag ska se besviken och otacksam ut även om jag inte är det.
Nåväl, kläder, smycken, saker till lägenheten, mina fina glassstrutar, presentkort på Anlida och en alldeles utomordentligt ordentlig flugsmälla som kommer att grilla dessa små jävla kryp som kommer att plåga mig i sommar. Snyggt där P&P!
Tack så jättemycket för dessa saker!

Nu kom Runken också och han hade också med sig väldigt väl genomtänkta paket. Ett block med My little Ponny och pennor och stickers till det. Och även ett block med Cars och diverse tillbehör.
Även om det var menat som ett skoj från hans sida så kommer jag att ha användigt för dessa. Vi har ju syskonbarn vi måste roa när dom kommer på besök!

Nu var dagen över för denna gång och det är alltid lika tomt att vakna den 5:e juni.
Men men, snart sitter jag här igen som ett fån och delger ointressant fakta om min födelsedag.
Det är bra att ha en dag som denna dokumenterad, för när jag är 85 bast (om mina ben bär ända dit) så ska jag ta fram den röda pärmen och läsa om den här dagen och försöka minnas hur det kändes att fylla obetydliga 22 år.

Tack för idag.
Karolina G
Ett år närmre ett benbrott.
Tack Gud!
0 kommentarer

En lyckosam vardag



Just nu befinner jag mig i ett, vad jag skulle kalla, lyckorus. Jag är så pass dum att jag tror att detta lyckorus är här för att stanna. Varför gör man detta misstag gång på gång? Fan så dumt!
Men jag ska passa på att leva i lyckan och försöka dra ut på lyckorusets farväl så länge som det bara går.
Verkligheten plingar snart på dörren igen och då är det färdigt igen. Tack Gud för detta underbara liv!

Jag sitter just nu barnvakt åt Naemi. Det är just nu en frid för barnet sover fortfarande middag.
När hon vaknar ska jag servera henne plättar, fråga om hon vill ta en sväng på sin nya cykel och sen bada henne. Alla som vill ha KarroSnarro som moster skriker JAAA!!!!

Imorgon blev det jobb igen och jag jublar glatt för varenda timme jag lyckas håva in. Det känns som väldigt lättförtjänta pengar när jag arbetar på Masken. Jag trivs som fisken själv.

På torsdag vankas det födelsedag. 22 år sedan mamma fick ännu en odåga i skaran på halsen. Kraken!
22 år blir jag i alla fall och jag börjar känna mig gammal som gata. Förhårdnader på fötterna, suckar när jag reser mig upp och klagar över gubbens oförmåga att dammsuga. Hallelujah, vilken old lady.
Nåväl, jag har släppt på mitt kontrollbehov för första gången i hela mitt liv och inte sagt vad jag önskar mig.
Alla andra år, födelsedagar som julaftnar, har jag pekat ut vad jag vill ha i affären, önskat mig dem och sedan slagit in dem till mig själv. Spänning när den är som bäst.
Måtte detta vara ett klokt beslut. Annars får jag tänka tyst för mig själv: "Det är tanken som räknas!"

Detta inlägg tog mig cirka 3 timmar att skriva. Behöver jag säga att barnet vaknade för länge, länge sedan?

Nej, nu ska jag joina Naemi och tittandet på My little ponny!
Jag saknar min sambo! Om man ändå kunde få gå och lägga sig tillsammans varje dag. Men det får vi inte.
Kram hej och hå
Karolina







Härliga tider. Nu planerar vi för nästa!
1 kommentar