Shit




Kom på att jag inte har kläder till min mormors 70-årsfest på Cinderella imorgon.
Shit.
Vi har två av den. Klädaffärer alltså.
En kjol på Vero moda och en skjorta på Callej.

Sambon överraskade med två paket dessutom.
"Här"
VAH!
Ett halsband och ett armband från SNÖ.
Shit. Igen.
Hur fint som helst. Shit.
Tack som fan. Gulle dej älskling!

Så skjorta och kjol.
Kommer känna mig som en flygvärdinna. Shit.
Men skit samma. Det blir fränt.

Sist jag åkte båt åkte jag på akut magsjuka och fick inte uppleva båtfrukosten.
Det hade jag tänkt göra denna gången. Ska spela bort pengar med sambon och hålla alkoholintaget på en lagom nivå. Om det skulle kunna funka.

Shit. Jag måste göra mig klar.
Tjohej.


Lite väl tarv på vinet och då kan man  tydligen få hur lång arm som helst.
0 kommentarer

Kvinnor kan finns





Det är fredag. Hela jävla dagen.
Jag älskar fredag. Som den sanne Svensson jag är.
Idol, fredagsmys, lösgodis och gärna tacos.
Svensson eller Gustafsson.

Imorse sa jag ingenting till gubben när han körde mig till jobbet. (om städsysslor och vad som behövdes göras och inte)
Det är färdig-mammat.
Jag drog vinstlotten.
Huset tipptoppstädat. Maten förberedd.
Jag ska aldrig mer säga något.

(Mitt rum "Kvinnor kan" är inte ett avslutat projekt.
Just nu är det en ekonomifråga och dessutom en fråga om kunskap.
Efter många diskussioner med mig själv kom jag till slut fram till att golvet ska bytas.
Yes box.
Denna lilla parentes efter vissa påtryckningar där ute i verkliga världen.
Snittsigt.)

Kram och ha en svinbra fredag.



Jag år tvåtusennågonting.
Fantastiska men avslutade tider.

Skål på lokavatten fungerar bättre för mig nu.
Det hade det nog gjort då också.
Eller nej.
Det hade det definitivt inte.

Hejda.

0 kommentarer

På språng...



... till Grythyttan och Tinas egna hårklipperi.
Tack och adjö till smickrande utväxt. Tack och bock till det slitna.

Hudvårdskursen var grym! Att rekomendera till alla andra som gått med i Oriflame-sekten.
Helt klart värt milen som jag hatar att åka.
För övrigt hatar jag Örebro också.
Och alla andra städer.

Jag kommer aldrig vara en av dem som imponeras av stort, mycket, maffigt, utbud, tunnelbanor eller allt annat som är livsfarligt.
Jag är mest paranoid. Av alla. Någonsin.
Mycket människor innebär fara. Alltid finns det någon i massan som har psykiska besvär och vill döda just mig.
Alltid finns det någon som vill skada mig svårt.
Därför tar jag inga risker.
En storstad är uteslutet.
Aldrig.
Visst känns jag sund och avslappnad? Det är nästan så jag känner mig också.
Inte.

Nu då...
Grythyttan nästa.





Det blev fel bild. Men ändå så jävla rätt. Det får vara som det är för jag varken hinner eller orkar göra om och rätt.

Kram som fan.

0 kommentarer