Köra om

 
 
 
Jag har alltid hatat promenader.
Sällan har något känts så meningslöst som att gå och gå och gå och sen gå hem.
Den uppfattningen har ändrats. Ungefär i tid med att jag fick en bebis. Något senare.
Jag uppskattar en promenad. Freja uppskattar en promenad.
 
Men jag har upptäckt ett problem.
Eller ja, en jobbig situation snarare.
Ni vana vandrare kommer fatta direkt.
 
När man hamnar bakom någon tant med stavar som går svinsakta.
Man måste "köra om".
Det innebär ju att man måste sluta upp vid sidan om någon främling i några sekunder.
Hemskt.
Dessutom känner man sig dryg.
Ungefär som "Du, du går så sakta så jag måste köra om dig nu. Jag är lite yngre och har lite piggare ben så att...... Och förresten kolla nu vad fort jag kommer försvinna ur ditt synfält."
 
Jag hatar det.
Omkörningar gående.
Som att behöva förnedra fast att man inte vill.
 
Är jag det bara jag eller finns det fler av min sort????
 
 
Kusiner som hänger en hel del och antagligen utan att veta om det. ;)
 
8 kommentarer

Mamma




Tiden går.
Barnet utvecklas.
Växer.
Tjockar på.
Sover bra på natten.
Vackert vaken om dagen.

Hon är utan tvekan det bästa som hänt mig.


Det börjar närma sig ett år.
Varför känns det som om vi sågs förra veckan?
Jag har fortfarande inte insett vad som hände den där dagen i mars förra året.
Det är sant.
Jag har inte fattat det än.
Bara ibland. Stunder då jag går här hemma och tänker på hur verkligheten faktiskt ser ut. Då kommer jag i kontakt med känslorna som tillhör.
Då bryter jag samman.
Men älskade älskade mamma.
Det går inte en timme utan att du finns där i tankarna. Hela du är glasklar.
Dom säger att bilderna bleknar med tiden.
Jag har svårt att tro det.

Jag saknar dig.



Livet pågår.
Upp och iväg.
Nu och då och sen.

2 kommentarer

Mest Freja

 
 
 
Jag tittar på kort.
Glädje.
Jag delar med mig lite......
 
 
Sista magbilden. Tagen natten då vattnet gått. Handdukar i trosorna och en förlossning som jagade....
Morfar Per-Arne med en relativt färsk Freja.
Nu fyller hon ut sin babysitter lite mer än såhär.
Som jag saknade Nellan under den långa tid vi inte kunde ses på grund av sjukdomar och elände. När jag väl fick träffa henne så kändes hon så jävla stor.
Svinarg när det är färdigbadat.
Pappa och Frejsan mäter finger.
Glad unge innan läggdags.
En månad gammal. I pippikläderna som farmor stickat.
Tränar nacken.
Häng med kusin Oliwer!
Fotografering i babygymet. Hon gillar sitt gym!
Skeptisk till korttagning. Det får man väl förstå. Det blixtrar en del.
Fyller ut sin babysitter lite mer....
Goa goa unge i sitt underbara leende.
2-månadersdagen.
 
 
Om man med ord kunde beskriva....
Men det är ingen idé.

Jag önskar att mamma fick vara med...
Jag vill och önskar och jag hatar att hon inte får...
 
 
 
 
 
 
 
3 kommentarer