Hej då burkjävlar

 
 
 Inläggen duggar tätt.
Eller inte.
 
Mitt dotter har börjat burkvägra.
Tack, men nej tack.
Vevar undan skeden.
Vänder sig.
 
I början tänkte jag bara att det beror på förkylningen.
Lite matvägran.
Tills hon fick smaka korv.
Och makaroner.
Ungen åt i säkert en timme.
Plockade, MMM:ade och smaskade med mycket god aptit.
 
Och numera äter hon våran mat.
Problemet med maten är att jag och min sambo aldrig lyckats fått till rutiner kring mat.
Vi äter frukost och sen får vi se.
Nästan varje helg kommer vi på oss själva vid 19-tiden att vi inte ätit något sen frullen.
Man får förklaringen till varför man mått lite illa.
Då ringer Gustav till Viking.
 
Nu ska jag alltså laga mat.
Två gånger om dagen.
Varierat.
Helst med grönsaker.
Självförtroendet i köket är väl inte direkt stort och stroppigt.
Snarare ganska obefintligt.
 
Håller folk på såhär?
Lagar mat två gånger om dagen?
Fan.
Igår fick jag ju för fan börja med middagen en timme efter lunchen.
 
Men hon äter.
Det vi äter.
Hej då burkarna.
Nu tar jag chansen.
Jag får väl lära mig.
Jag måste lära mig.
 
 Hur gör ni? Ni vars hjärtan brinner för köket.
Lagar ni mat två gånger om dagen? Sju dagar i veckan?
 
(Kanske sitter det människor med idiotförklarande minspel och tänker "Ja? Vad fan trodde du?"
Det är bara det är att matlagning är en enorm tidsbandit som jag har lite svårt för.)
 
 
Min idol!
 
 
7 kommentarer

Ongen


Mitt fina flickebarn.
Hon har lärt sig att säga "nej".
Så vad jag än säger, frågar eller uppmanar till så får jag till svar "nej".

Jag skröt för en god vän om de enkla läggningarna nu för tiden. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Idag hittade jag en ny tand. En framtand. Välkommen, jag har väntat.
Det är inget jag märkt. Inget taskigt humör, feber eller risig mage. 

Ja, vad kan man vänta sig för inlägg från telefonen. Kortfattade rader om ongen. 

Jag är galen i den där ongen.




2 kommentarer