Bortglömt

 
 
 
 
Somliga dagar tycks timmarna vara odödliga.
Man slår och slår men de bara överlever.
Ett annat ord? Långtråkigt kanske.
Det kan ha med den där extratimmen att göra.
Min onge har börjat få utbrott.
Somliga saker bär hon runt på i stort sett hela tiden när vi är hemma.
Bland annat en badanka. Den är mest helig.
Och tar man badankan ifrån henne så blir hon vansinnig.
Idag var det en sked.
Jag blir full i skratt.
Min lilla onge.... Utbrott??? Nu???
 
Inatt vaknade jag av att hon stod upp och hoppade i sängen och skrattade. (!!!!???!?!) (hon håller i sig i sänggaveln naturligtvis)
Jag tänkte "Vad fan? Vad är klockan???"
02:03.
Jag tog mitt barn vänligt men bestämt och lade på min arm och sade "Det är natten. God natt!"
Hon sa ingenting utan somnade om direkt.
Haha??
 
Jag skulle skriva om något annat men det försvann någonstans bland bokstäverna.
En annan gång kanske...
Äntligen onsdag och det enda tv-programmet jag följer; bonde.
Jajaja, jag är en fyrkant.

 
 
 
0 kommentarer

Tanken

 
 
 
Vi väntar en storm.
Jag är inget fan av stormvarningar och vill ha hem sambon NU.
Jag funderar nästan på att packa väskorna och fly till Kronhagsvägen.
Vi får se. M skulle mörda mig. :)
Kanske ska man fråga dem som bor där också om det är okej innan man planerar.
Någonting säger mig att det inte blir ett nej i alla fall.
 
Igår var vi i badhuset som pappan i familjen hyrt.
Eller ja, förslaget var mitt men pappan fixade.
Vi bjöd in alla kusinerna med föräldrar, farmor & farfar, gammelmormor & gammelmorfar (guppas mormor och morfar blir väl Frejsans gammelmormor och gammelmorfar? måste forska i det där!).
Farmor och farfar hade ordnat med grym smörgåsbuffé.
Ungarna trivdes och jag har en tendens att trivas där barnen trivs.
Jag går hellre på barnkalas än supkalas.
 
Frejsan snorar igen och allt känns lite begränsat.
Vi var på Apoteket och handlade allt man behöver till en snorig näsa.
Humöret är på topp och febern har vi inte sett till, än.
Ilandsproblem.
 
Frejsans utveckling dansar vidare.
"Åh vad du KAN!"
"KAN!" svarar hon. (När hon känner för det)
Hela tiden händer det saker. Hela tiden blir man överraskad. Hela tiden blir man påmind om att det inte finns något annat i hela världen jag skulle vilja göra än att just vara med min underbara unge.

Jag vet att jag skrev om oviljan att lämna bort henne när hon var 4 månader.
Oviljan finns kvar.
Men vi har testat.
Mostrarna har varit barnvakt. Farmor och farfar har testat en snabbis när vi gick utanför dörren just för testandets skull. Det har gått bra hela tiden.
Det är svårast för mig.
Skillnaden nu från då är att jag ibland känner att jag behöver någon liten paus ibland.
Det kan räcka med att gå ner och hänga tvätten ensam på torsdagarna när pappan kommit hem.
Ullaredsresan som varade en hel dag gick bra. Men fyfan vad jag längtade efter henne och fyfan vad glad jag var att jag hann hem innan hon lagt sig för natten.
Jag är ganska glad över att jag inte är i något stort behov av ensam tid. Vi har ju bara farmor och farfar som tänkbara barnvakter och de har 7 barnbarn.
(när jag skriver tänkbara barnvakter så menar jag såna som Freja träffar med jämna mellanrum och som hon känner igen när hon ser)
 
Ibland vore det fan inte så jävla illa att ha en "moster Karro". ;)
 
Intressant läsning?
Nej men tack jag vet.
Jag tänker att det kan vara kul för mig själv i framtiden att läsa om vad vi gjorde, vad jag funderade över osv.
 
Men nu är jag klar!
Tjing!
 
 
Frejsan i Novalies nuvarande ålder!
 
 
 
 
1 kommentar

Arg



"Är du arg Freja?"

Svar: 




2 kommentarer