Gyllene stränder




Ibland roas jag av tanken på mitt liv i de mest hektiska ögonblicken med en skrikande bebis, en gnällig 2-åring och så värkande pattar som sprutar mjölk.
Håret är fett och armhålorna stinker.
Mina ögon är blanka och själen matt efter månader av störd och ibland obefintlig sömn.
En kropp efter en graviditet och förlossning är inget mästerverk om vi ska följa dagens ideal. 

Då kanske jag hamnar på instagram någon timme senare. 
När allt har lagt sig. 
Två bajsbruna ben i solnedgången på någon strand där bortom bortom. 
Selfies på utvilade snygga, välkammade individer som skålar någon färggrann drink medan livet smeker dem medhårs.
Höga gradantal, få klädplagg och inte ett enda jävla skavsår.

.....och ändå vill jag inte byta.
Jävla hycklare kanske du tänker nu.
Lögnerska. 
Ja, om du inte har barn alltså.
Alla föräldrar fattar nog.

Hur tuff dagen än har varit så går det ändå inte att kväva den enorma jävla kärlek man känner till sina barn.
Hur mycket skavsår de än har gett dig. 
Barn kan vara skitjobbiga. Igår ville jag slita av mig huvudet och sutta det åt nån hungrig jävla varg som desert på älgen den nyss kanske svullat i sig.
Men när stormen la sig och jag låg med en unge på varje sida av mig så är det så självklart. Mitt huvud ska sitta på min kropp. Jag älskar dem så fruktansvärt mycket. Så otäckt mycket. 
Stränder och drinkar och brunbrända magar i all ära....
Men inget slår en riktigt jävla jävlig dag med gapiga ungar. 😂❤️
Inget. 

Min Theo. ❤️ 1 månad gammal idag.



De mina.


❤️❤️
Frejsan på studsmattan med gammelmormor.



Och så mongomorsan. 


2 kommentarer

Lättar själen





Det är bara pattar och amning just nu.
Med risk för att uppröra; vilket jävla krångel.
Ja förlåt!!!!!
Men jag har tappat tålamodet.
Det ömmar i ena hängpatten så jag knappt kan nudda det.
"Amma hela tiden"
Han vill inte!!!!! Och jag har ett till barn.

Amningsbh:arna är för små.
Barnet är sällan nöjd.
Jag får inte ligga ner och amma så länge skenan sitter där den sitter.
Idag kan knappt bära någon av dem för att det gör så jävla ont.

Jag må ha tålamod i många avseenden.
Men inte i den här frågan.
Mitt dåliga samvete för den stora torterar mig snart.

Nu vill jag ha ärliga jävla svar. 
Alla rosenröda falska skithistorier Undanbedes.
Är det såhär folk har det när de ska amma sina ungar?
Sitter folk och grinar och biter ihop tandraderna så hårt att krakar i käkarna?
Är folk så jävla grymma på att bita ihop? 
Eller funkar det helt enkelt lite bättre för vissa?

Jag erkänner mig snart besegrad.
Det är bara en tidsfråga innan mitt andra barn även han blir ett så kallat ersättningsbarn. Jag får ställa mig i skamvrån som så många andra som också gett upp. 

Jag ska testa en grej först innan jag ger upp.
Och jag ska ge det några dagar.
Pumpa ur patthelvetena och ge det på flaska.

Hur som helst.
Hatten av till er som biter ihop och kör fast tårarna sprutar och samvetet för större barn sprätter upp er från topp till tå.
Grymt jobbat! Det menar jag verkligen!

Mina älskade barn.
Tänk om jag kunde klona mig.

Men det kan jag inte...

6 kommentarer

En annan verklighet




Vi har haft fullt upp vissa stunder ska jag erkänna.
Då har vi varit två vuxna på två barn.
Nu stundar andra tider. Eller, vi kan kalla det verkligheten.
Dags för mig att bygga upp en ny vardag med mina två. Ensam.
Gubben börjar jobba och jag har bävat.

Några veckor så ska vi nog vara inne i det. Tills dess ---> kör hårt!

🙀☺️




1 kommentar