29/3-2015




Klockan 6 vaknade jag. 
Oro i kroppen. Då anade jag.
Klockan 10 kom första värken.
Svagt smög dem sig på.
Farmor och farfar kom.

Hela dagen gick segt.
Värkarna kom och gick och ökade svagt i styrka. 
Vid 18-tiden tyckte jag att vi skulle åka in.
Inte för att värkarna var outhärdliga, utan för att känslan sa det. De blev värre på vägen in.

"Wow, det har hänt jättemycket hemma. 7 cm öppen!"
Jag blev chockad. 
Efter det bad jag om lustgas.

Jag vet inte vad klockan kan ha varit när  jag var öppen helt o hållet. Men upplevelsen av krystvärkar denna gång jämfört med förra var något helt annat.
Jag har aldrig fattat vad folk menat med "urkraft" vid krystvärkar. Nu vet jag.
När de tagit hål på vattnet upplevde jag en värk som fick mig att sväva.
Jag vinkade till mamma. Hon flinade.

Sen talade barnmorskan om vad som gällde och jävlar vad jag löd instruktion.
Inget skrik.
In med hakan.
Ta tag om baksida lår och pressa.
När jag säger andas så andas du.
Okej Karolina?
OKEJ!!!!!!

Efter kanske 4-5 krystningar kom våran son.
Jag hörde min sambo. "Det blev en pojke Karro".
En son.
Jag gissade fel igen. Men kände rätt.
Mamma hade rätt.
Hon som alltid sagt just så.
Johie får flickor.
Pilli får pojkar.
Karro får båda.

Efter förlossningen var jag salig. Över hur bra det gått. Över känslan att förlossningen som jag sett som ett stort jävla Mont Everest att bestiga var över. 
Och framför allt över den lilla pojken med svart hår som kommit till världen. 
3590 gram tung och 51 centimeter lång. 

Förra veckan kom morfar Per-Arne på besök.
Vi satt vid köksbordet och jag frågade om han hade något namnförslag.
Han sa det så självklart. 
"Ja det har jag. Teodor. Eller Theo."
Jag blev lite förvånad. Hur han sa det.
Som om han visste att det skulle bli så.

Theo.
Han ska heta Theo.
Som inte varit ett alternativ någon gång under dessa 9 månader.
Det är självklart.

.....jag är så glad och tacksam.
❤️

Och snart väntar det bästa.
Besök av storasyster.
Älskade unge. ❤️

//hormonstinn Nybliven tvåbarnsmorsa med lyckorus som hormonerna snart kommer ändra på.
Då blir det tjut och skratt om vartannat. Lycka och förvirring.
Verkligheten ❤️

5 kommentarer

Lördag 28.3.15




Det är en bra lördag.
Allt har bara flutit på.
Varit trevligt.
Ingen stress.

Vi stack till skogs i morse och tog påskris. Köpte påskliljor och gjorde påsk på framsidan.
Ungen sket fullständigt i fjädrarna men lekte med videkissarna.
Det var igelkottar. 👍

Lunch.
Ungen åt mer stuvade makaroner och korv än oss vuxna. Tillfredställande värre.

Medan hon sov middag gjorde jag nån kaka jag såg på Facebook o inte kunde släppa. Det blev ingen blådåresuccé direkt men jag tyckte om dom. 😏

Sen åkte vi ut till farmor och farfar. Fick gofika och var ute vid bäcken. En pinne, några stenar och så vatten så kan en unge roa sig i timmar.
Hon ville inte åka hem.
Vi mutade med pizza och pommes och det gick ju bra. 👍

Ostbollar och Sunes jul. Ett bad med fetmorsan och nu har hon lurat pappa att hon ska gå på toa för att slippa sova.
😂

Jag själv ska jäsa vidare. 
Hör i hörnet av soffan. 

Det här är livet i väntan.... 
💣⌚️🛀🚼🔜🕛🕒🕘









0 kommentarer

25 mars




Älskade du.
3 år.

Det gör ont.
Tidens avstånd bara växer.

Allt det här med att du skulle vara borta är fortfarande för hårt för mig att ta in.
För mig är du aldrig borta.




1 kommentar