Höstsäsong

 
 
 
 
Kontraster i vardagen.
Ena dagen i poolen på Mallorca, utan en tanke på den nya vardagen som väntar.
Andra dagen inventerar man höstkläder åt barnen. 
Precis skickat en beställning på ytterkläder åt min lilla som imorgon ska börja inskolningen på Masken.
Det känns i hjärtat, det vill jag lova. 
Jag har ingen känsla heller, hur han kommer att ta det. Antingen eller, känns det som.
Han är öppen och social. Samtidigt som han precis nu på slutet blivit lite mer reserverad och mammig. Typiskt.
Nåväl, det finns ingen återvändo. Och bara mina barn är inkörda i den nya vardagen så kommer allt kännas fint.
Jag längtar till jobbet. På riktigt. Det ska bli så roligt att börja jobba igen.
Barn, föräldrar och personalen på Pyret, jag har saknat er!
Den här gången ska jag inte börja jobbet med att kliva in på bossens kontor och berätta att jag är gravid, igen.
Lovar! 
Däremot börjar jag ana utbildning där framme någonstans....
 
Annars är jag glad åt höstsäsong. 
Svensk sommar är överskattad. 
Jamen förlåt då. Men det är den.
Opålitlig. Kravfylld. Och dom där stranddagarna är så lätträknade.
Höst däremot. AAAHHH! 
 
Jag har endast en vecka kvar med räls i käften. 
Overklighet. Det var dom åren.
En smärtsam och på vissa sätt jobbig historia. 
Jag är jättenöjd med resultatet där bakom all metall så jag antar att jag kommer att vara nöjd på måndag.
Festlokalen är bokad. Jag har ju tjatat om festen jag ska ha när den ryker så det är är ju bara att hålla löftet och köra.
Det är första gången sedan barnen kom som jag och sambon ska på fest tillsammans. 
Det ska bli grymt kul. 
Velar om maskerad eller tema eller bara vara eller vad fan jag ska hitta på. 
Min kära vän säger "Nej för fan! Inte maskerad när man äntligen ska få gå på fest o klä upp sig".
Jag håller med. Men ändå inte. FAN!
I-land.
 
Det vilar orosmoln över mig. 
Det finns vissa saker som jag så otäckt mycket INTE vill ska hända.
Såna där saker som man inte vet om man skulle orka med efter livet som varit.
Kontrollen är inte min. 
Inte någons.
 
 
 
0 kommentarer

Min iver

 
 
 
 
Kvällens runda var välbehövlig. 
Jag älskar det. Det är den enda trenden jag tycks begripa mig på. 
Det här med att springa alltså.
Nej, jag hånar ingen när jag skriver att jag hittat bär och lägger ut bild på ett vitt smultron. 
Jag kör ironi. Med mig själv. För att jag aldrig kan bli så. 
Ibland önskar jag att jag också kunde bli lyrisk över bär, kantareller, tulpaner osv osv. 
Lite mer Ernstig. Jo, jag menar allvar. Men jag vet att jag inte blir så, och det gör väl för all del ingenting det heller.
Jag har en syster som är Ernstig och jag skulle inte håna henne. 
Så nej, inget hån.
Vad jag blir lyrisk över? Sagor. Ord. Sanningen. Prestation. Och måste det vara något ätbart så är det mormors mat. Och måste det vara en blomma så är det de där gröna som aldrig dör. De som finns i mitt köksfönster. De räknas säkert inte ens.
Och maskrosor såklart. Som växer i asfalt. 
 
Den där Gotlands-veckan som vi fick i julklapp av farmor och farfar är över.
Stor sorg. 
Det är redan över.
Det som kändes så avlägset där och då.
Det var i alla fall en grym vecka. På många sätt. Freja verkar ha fastnat mest för Lummelundagrottorna. 
Hon vill höra om pojkarna som hittade grottorna hela tiden. "Pappa, kan du inte berätta."
Jag och Theo följde aldrig med in. Hade jag fattat att jag kunde ta med barnvagnen så hade vi nog gjort det.
Jag är så tacksam för den här julklappen som antagligen är den bästa man kan få. 
Jag är så glad och tacksam över att jag har Guppas familj överhuvudtaget. Att de hittar på så otroligt mycket roligt med oss. 
De ställer upp och finns där. 
TUSEN TACK farmor och farfar! Svärmor och svärfar! Ni är grymma!!!!!
 
.....och telefonen har verkligen legat i dvala under veckan på Gotland.
Jag har knappt tagit en bild. 
Det är så jävla gött att slopa allt som har med telefonen att göra.
Det blir samma visa på Mallis, garanterat.
 
Nu är det nedräkning............
På fredag lyfter planet.
Hur vi ska roa Theo Ringmyr i 3,5 timmar på väldigt liten yta, det får vi se. Båtresan på samma antal timmar gick ju bra, men det tog på krafterna. 
Herremingud. Bevara oss väl.
 
 
 
 
Och ingen bild. Tråkigt.
 
 
0 kommentarer