Oj




Aj fan
Vad hårt jag bet ihop

0 kommentarer

Lamell




Jag tar en paus från lamellgardinshelvetena. Förlåt att jag är så ful i munnen. 
Vi tänkte att vi skulle kunna vara på den brutalt överskattade inglasade altanen vi har. Det är alltid som ett växthus där ute och det tål jag inte. Nu hoppas jag att det blir bättre. Vi har några timmar kvar. Men nu kan jag inte göra något på en stund.
Man får göra sånt här när barnen sover. Att ha Theo med på sånt här (som kräver två) är helt uteslutet. 😂 

Idag fick frejsan valet; trav eller stranden hos Oscar o oliwer?
Det var inget snack. Frejsan ville till kusinerna och stranden. Så jag och barnen åkte dit och pappa åkte på trav. 
Jag har svårt att vara en sån där avslappnad mamma på stranden med mina två. Akta dom för Getingar och se till att lillen inte stoppar sten i munnen. Inte för långt ut. Smörjas noga. Försöka ha den lille bortvänd från solen och ha full koll på dem båda - samtidigt. Jag försöker att alltid hålla det här för mig själv. Jag vill inte smitta barnen med min oro. (Min själ är och har alltid varit orolig. Ja, värre än hos de flesta har jag förstått)
Det är en del att tänka på och jag längtar tills det blir ett sjuhelvetes högtryck när pappan är hemma så vi kan ansvara för varsin. Då kanske jag, Karolina Kristina, kan släppa ner axlarna och därmed tycka att det är roligare.
Japp. Sån är jag.
Operfekt värre. 😂

I övrigt går jag i väntans tider.
Åh vad jag längtar efter det där samtalet som kommer när det är klart. 
Jag gissar att hon kommer att säga att det blev en pojke. (Jag har gissat fel på samtliga barn så det blir nog en flicka ändå)
Ännu mer längtar jag efter att få träffa den lilla. Ett syskonbarn - näststörst efter ens egna. 

Och midsommar var bra?
Absolut! 










0 kommentarer

Rader

 
 
 
 
 
 
 
 Jag känner mig uppvaktad idag.
Uppskattad.
Min syster kommer med en bukett rosor och jag frågar varför "För att du är du".
När jag lagt mina barn (som idag slet järnet med sin övertrötthet för att inte somna) stod en Hönan Agda från Cornelis i min hall och väntade på mig. 
Den var grym.
Tusen tack. Verkligen. 
Kärlek.
 

 
Den där oönskade födelsedagen blev inte så tokig ändå.
Eller ja. Det beror väl på hur man ser det.
Men allt jag minns och allt som var var så bra.
Tack för alla presenter!

Nästa år har jag planer för min födelsedag.
Den 30:e i ordningen. 
Om jag lever.
Nej, jag tar ingenting för givet.
 

Imorgon går vi på sommarlov.
Det blir ingen jätteskillnad mot hur vi brukar ha det.
23 dagar har vi knåpat ihop på dagis den här terminen.
Det är en blandning av ledighet, sjukor och pareringar mot magsjukan.
Ska bli gött ändå. 
Semestertider. 
Efter sommaren väntar en ny vardag för oss tre här på hemmaplan. 
Jag både bävar och ser fram emot det. 
Bara vi kommer in i det.
 

Jag var full i helgen. 
Klapp kalas.
Apradar.
Stora delar av kvällen är bläcksvart.
Det är ingenting jag är stolt över eller tycker om överhuvudtaget.
Det där tillhör mitt forna jag och jag är inte hon längre.
Jag hälsade bara på.
Sa hej och hejdå.
Vände i dörren.
Vi kanske hörs om några år igen. Helst inte, men man vet aldrig.
Det ska dröja i alla fall.
 

Tack för ordet.
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer