Brutet löfte

 
 
 
Okej. 
För det första. Jag bröt  mitt sockerfria år. 
Full i skratt och totalt fullsmetad av skam. Jag som så självsäkert gick in för det med hull och hår. Men det började när min sockerkompis valde att vänta tills efter nyår. Då kom han direkt, sockerdjävulen. Satte sig på axeln och började bearbeta mig. 
"Hallå Karro. Du kan väl också börja efter nyår. Det är bättre."
Fördelarna bara haglade över mig. Tills jag inte pallade längre. Stod inte pall för trycket.
Jag tog två kakor på Frejsans kalas. Och nu är vi tillbaka i den tunga missbruket, igen. Jag orkar inte. Jag är inte normal. 
Så, jag satsar om på nytt - 1 januari. 
 
Jag har konstant ont i min rygg. Vissa dagar mer. Vissa dagar mindre. Det är knappast något jag pratar om. Ryggont=jävligt ointressant. 
Men nu är det nästan lika illa som när jag kröp omkring här på golvet när jag var gravid. Jag har så ont att jag har valt att stanna hemma från arbetet imorgon. Och det känns nästan kriminellt. Ont i ryggen. Det är så osynligt. Och så uttjatat. Och kan man inte jobba med lite ryggont? 
Jo, jag jobbar jämt med ryggont. 
Men det här.... Det är plågsamt. 
Så nu ska jag töja. Och försöka pressa tillbaka buktningen i disken med mina övningar. Och köra med värme. Och förhoppningsvis kan jag träna imorgon. Börja knapra lite tabletter. 
Tär på. 
 
Vi går mot vårtermin. 
Men först - jul, säfsen och nyår. 
 
0 kommentarer