Klockor

 
 
 
Morgonkaffet. 
Soffan.
Nyhetsmorgon.
Sonen kollar på pyjamashjältarna.
Dottern är i skolan.
 
Varje måndag slår det mig.
Att jag gärna skulle ha Freja hemma. Med oss. 
Men hon har skolplikt. Även i förskoleklassen är det skolplikt.
Jag brukar tänka på alla gånger jag inte körde Freja till dagis när jag var mammaledig med Theo. Tänker vad rätt jag gjorde. Att det kommer tider då man måste köra iväg dem. Då man inte längre har valet. Hon var där nån dag per vecka för att inte "tappa" det. 
Och fick hon välja så ville hon vara hemma. 
Tid som inte kommer igen. Det är uttjatat, jag vet. Men den som från början kommit till den insikten hade något viktigt att säga. Och det är skillnad på att prata om att ta vara på tiden med sina barn och att verkligen göra det. (Säger du som lålter sonen sitta med paddan medan du sitter vid datorn. Ja, jag vet. Men de har en stund på morgonen och en stund på kvällen där de får ha paddan. -Viktigpetter-)
 
Igår ringde telefonen en stund efter att jag lagt upp mitt nykterhetslöfte.
Sockerfri i ett år. 
"Jag är med."
Jag blev så glad. Snart kan vi ha ett AS-team (anonyma sockerister). 
Eller ja, inte så anonyma kanske.
 
Men....
Med socker menar jag godis och fikabröd. Och glass. 
Jag menar inte ketchup. Inte yoghurt. Inte frukt. Inte bröd. Inte ens sylt. 
Med andra ord; det är inga extrema löften. 
Och jag har ju förstått att jag går igång på den här typen av utmaningar. 
Nyårslöftet förra året och mina sockerdetoxar har verkligen fått mig att inse det. 
 
Nej, lite mer kaffe nu tack.
Kör hårt!
 
0 kommentarer