Lucia

 
 
 
Ibland måste jag lära mig att släppa taget. 
Lära mig att hantera att saker och ting förändras. 
Det är sorgligt. Men nu väljer jag att släppa. Acceptera.
Finnas och inget mer. 

När man jobbar på en förskola så har man ju förmånen att få suga ut precis allt ur traditioner och högtider. I alla fall på den förskola där jag jobbar. Med glädje. Det har varit en grym dag på jobbet. 
Och efteråt fick jag fira lucia med mina egna barn. Theos förskola brukar ha luciafirande på eftermiddagen, ute. Freja har varit med förskoleklassen och sett på tvåorna när de lussade på skolan.
Sen åkte vi och de friska övriga av mostrar och kusiner till morfar Per-Arne som spelade gitarr och vi sjöng luciasånger. 
Det är så jävla trevligt. Så gemytligt. Och så.... Astrid Lindgren. Och ni som avgudar Astrid Lindgren så som jag gör förstår nog vad jag menar. Det handlar om en känsla som jag inte riktigt kan sätta orden på. 
 
Att se Theo i luciatåget hand i hand med en söt liten lucia, sjungandes med glatt humör gav mig någon kraftig överreaktion av total kärlek. Det högg till i mig av stolthet. Det var också lite oväntat. Jag hade kanske väntat mig att han skulle komma springande. 

Nej, jag gillar lucia. Helt klart. 
 
Och på tal om lucia...
Det undgår ju knappast någon.
Om alla jävla diskussioner.
Besvikna föräldrar som surar över att skola eller förskola inte arrangerar något luciafirande. 
Eller att vi ska ge fan i att kränka med våra pepparkaksgubbar.

Jag har inte så starka åsikter precis.
Vill mina barn fira lucia på ett eller annat sätt? Då fixar jag det! Med glädje. För jag ser det nog som så att det är min uppgift, och inte skolans/förskolans. 
Och vet ni, på min sons förskola så var det en helt fantastisk person som bröt på svenska som höll i sångerna och styrde med fika och annat. Hon verkade inte kränkt. 
Inte ett dugg.
Det kändes bara så..... bra på något sätt. 
Ett tecken på att det antagligen går finfint. Att sjunga lite sånger i vita särkar eller bruna kläder. 
Kanske kan vi behålla saker smått. Ge fan i att ha så mycket åsikter och att överanalysera allt. 
 
Oj, vad jag har tyckt till. Nu får jag vara tyst fram till nyårafton.
2019.
 
 
 
0 kommentarer