Magsjuka

 
 
 
 
Magsjuka i huset. Tror vi. Det är en märklig variant. Men vi betraktar den som en magsjuka och isolerar oss de timmar som man bör. 
Att ha magsjukan i sitt hus som småbarnsförälder är en psykisk prövning. Det är ingenting som vem som helst klarar av. Jag är helt säker. Det nöter ner psyket till små, små spillror. Bara de starkaste individerna kommer ut på andra sidan 48-timmarsregeln med sin psykiska hälsa i behåll. 
Garanterat med skador som kan liknas med skadorna krigarna från andra världskriget hade. Rufsigt hår. Skilsmässopapper i handen. Och känslan av att leva livet fullt ut har kanske aldrig varit så starkt och påtagligt. Lite som att man fått en andra chans här i livet.
 
När det första barnet spyr så är det nattetid. Barnet sätter sig upp och hinner säga något ord och sedan ligger spyan på alla kuddar, lakan och täcken. Förmodligen även på dig. Om man som vi, sover tillsammans hela familjen, så bör samtliga familjemedlemmar upp. Här kräver det ett teamwork i relationen mellan de vuxna. Om man lever tillsammans med en man, som jag, så finns det här teamworket inte. Min man bara står och tittar äcklat medan jag först duschar det nedspydda barnet och sedan springer ner i tvättstugan och tvättar täcken i 90 grader. Därefter ska det riggas med handdukar, papper, hinkar, vatten och givetvis bäddas rent i sängen. Sedan väntar man. Man hinner kanske fånga stora delar av nästkommande spyor i hinken, men det kommer alltid något utanför. 

Tvättbergen växer. Trots att du tvättar för glatta livet. Du kutar mellan tvättstugan och barnet. Trugar med vatten utan framgång. Frågar om det finns något det kan tänka sig att äta. Påminner att gå på toaletten när det trycker på så att rännsketan inte ska komma i din nyinköpta soffan från Mio. 
Det håller väl på sädär i ett dygn. Din hjärna är än så länge klar, trots utebliven sömn och oron för uttorkning. 
 
Barnet verkar ha slutat spytt. Då är det bara att börja vänta på nästa. Antingen är det du. Någon/något av de andra barnen. Eller i värsta fall din man. 
Då börjar helvetet om igen. De nytvättade täckena ska återigen kokas i 90 grader. Sömnen uteblir nästa natt också. Vatten, hink, torka, påminna, oroa, tvätta, torka, sprita i oändlighet.
 
Och när allt har lugnat ner sig så börjar de apatiska 48 timmarna att rulla. Barnen börjar piggna på sig. Du själv och ditt psyke är rejält sargat. Du sitter i soffan med öppen mun och tomglor rakt in i väggen. Du bokar en chartersemester i rena desperationen som du vet att du kommer att få avboka för att du inte har råd. Nu har du ju vabbat en hel del.
 
Följande kväll ska det bli skönt att sova. Och då kommer det smygande. Det satans jävla illamåendet. När du förstår att du är nästa offer så förstår du vad jag menar. Och det här med att ta hand om sina barn samtidigt som du själv är magsjuk, det är en annan typ test. Ett test som inte ska testat på vem som helst. Först måste man klara barnens magsjuka med goda resultat. Det kan ta några magsjukeomgångar.
En magsjuka är inte bara en sjukdom som ska avverkas. 
 
Så tänk på det när du knallar ut med dina barn innan de magiska 48 timmarna har passerat. Du vill inte stå ansvarig för att pappa Anders fick sluten psykatrisk vård för att du inte pallade sitta instängd med dina barn. 
Inte långsökt alls. 
 
Nu har 48 timmar gått sedan sista spyan här i huset. Den psykiska hälsan är rejält sargat men ändå stabilt. Ingen skilsmässa denna gång heller trots dåligt teamwork. 

Tack för ordet!
 
1 kommentar
Patrik Nilsson

Spot on =)