Badhus




Min blivande 6-åring är på väl till simhallen i Filipstad med förskoleklassen. Vattenvana. 10 eller 15 gånger per läsår. Toppen. Kul. Wow.

....ända tills mamma känner med foten på den isiga asfalten och konstaterar att det är halkigt ute idag.

Jag skickar genast sms till hennes fröknar. "Freja är lite krasslig idag. Hon får stanna hemma."
Jag ljuger för min dotter och säger att hon är sjuk och behöver stanna hemma. Hon protesterar högljutt och menar att hon inte alls är sjuk. Hon börjar gråta. Besvikelsen över att missa badhuset med klassen är total. 
Det gnager i mig. Fan. Jag är en dålig mor.

Jag vaknar upp ur tankarna. Tankar som jag bara inte får göra verklighet av. Så jag Slår ångesten åt sidan. 
"Sådär då, då hoppar vi in i bilen så att vi inte kommer för sent."
Vi kör till skolan och Freja sjunger glatt i baksätet; "vi ska till badhuset, vi ska till badhuset".
Jag ler för hennes skull. Våndas över den ångest som ska plåga mig tills jag får hämta henne. 
Jag och Theo vinkar hejdå vid skolan och önskar henne och klasskompisarna en bra och rolig dag. 
Theo skriker och tjuter på min arg. Helt klart påverkad av sin förbannade hosta. Vi ska hem och vabba vidare. 

Tänk om bussen kör av vägen. Eller krockar. Eller..... men stopp. Sluta. 
Förra gången hon var i badhuset så var det inte halkigt. Då hade jag ångest över vattnet. 
"Måtte de ha koll på barnen." 

Det är så hårt att lätta på kontrollen. 
Men nödvändigt. I mitt fall livsnödvändigt. 




0 kommentarer