Sociala medier




Jag tänkte mig att det skulle vara lite som att komma hem efter 2 års utomlandsvistelse. Att saknaden efter just mig hade varit enorm. Att ni suttit där hemma och väntat och rullat tummarna. Längtat efter min come-back. Att det skulle bli succé. 
Men till min stora besvikelse verkar allt bara ha rullat på. Utan mig. Kanske till och med är det så att ingen ens märkt att jag försvann i tre veckor. Att min frånvaro Inte påverkade någon annan är mig själv. 
(Okej, jag måste skriva det så att ingen tror att jag menar allvar. Jag skojar givetvis. Jag förstår också att ingen ägnat mig en tanke)
Jag roade mig med att skicka en snapschat till några där jag gjorde stor sak av min come-back (med humor).
Och många svarade: "jag har inte ens märkt att du varit borta. Du brukar ändå aldrig skicka något."
Men fan vad kul!!!!!!!!!!

Jaja. Några insikter rikare är jag. 
Och den här 21-dagarsgrejen ska jag köra igen. 
Nu ska jag tidsbegränsa skiten så jag vet på sekunden hur mycket av MIN tid som går till att kolla på vad andra gör med SIN tid. Vi byter tid, helt enkelt. Men jag är snål. Jag tänkte bjucka på max 15 min/social medie/per dag.
Mer än så har jag ingen lust att slösa. 

Annars är jag bekymmersam i övriga livet. Vad ska det bli. Här och där. 
Jag måste släppa på kontrollen. Jag måste göra något åt min egna situation istället för att försöka rädda upp andras.
Jag måste försöka lita på de andras egna förmågor att styra upp och klara sig. Där jag inte har kontroll fylls paniken. Jävla kontrollfreak. 
Men igår var det hårt. Många satans tårar rann och jag gick till sängs med svullna ögon redan klockan 20:30. 

Idag är en annan dag. 
Och framför allt; det är torsdag. Tvåsamhet på ingång. Eller ja. Fyrsamhet.


(null)

0 kommentarer