Eget skryt luktar illa?



Helvete heller.

Jag ska ta det från början.

Det hela börjar med att jag tjurar lite för att Gustav spenderat ganska mycket tid på poker, och inte på mig det senaste dygnet. Det här är något som jag inte accepterar och därför sa jag till Gusten: "Nu vill jag spela poker. Nu är det min tur!"
"Jaja.." svarar Gustav och kastar över datorn som ingenting.

Min erfarenhet av poker?
Jag har spelat med Gustav och Fredrik cirka 10 gånger i mitt liv. (förlorat 95% av fallen)
Kollat någon enstaka gång när Gustav kört på internet. Mer än så är det inte.

Jag kastades in i en turnering med 296 spelare som startade 23.30 nu ikväll.
Jag fnissade förtjust för mig själv och tänkte att jag allt var bra go ändå.
Jag började spela och det gick så himlans bra. Gustav kollade på mig som om jag vore ett UFO när jag kammade hem mer och mer marker.

Timmarna gick och till slut insåg jag att jag var en av dem som skulle få stålar för min insats.
Fan va gött, tänkte jag och fortsatta mitt spel mot kämparna på nätet.
En efter en spelade jag ut dom. De kastades från bordet som vantar och där satt jag som ett fån och fattade inte alls hur det hela hade gått till.

Nåväl. När det var 10 spelare kvar fick jag hjärtklappningar och blev kallsvettig. Jag va ju fan inte alls långt ifrån segern.
Vi blev 9.
Vi blev 8.
Vi blev 7.
Och vi blev 6.

Där, som nummer 6, var också min pokerkarriär för kvällen slut.
Jag kammade hem en 750-busing och jag känner mig fan helt jävla sjukt stolt.
Här sitter jag och är bättre än Gusten som spelat i flera år.









Heja B A R R E T!!!!!!!!!!!!!!!!!



2 kommentarer