Allt jag inte gjorde...




Jag satte mig inte gråtande på ett flygplan för att få någonting Sverige inte kan erbjuda oss.
Jag och min sambo packade våra tillhörigheter och fick våran gräsplätt istället. Att denna lilla gräsplätt skulle komma att ge mig skyhöga böter som jag fick betala i form av ilska och ångest hade jag aldrig förutspått.
Jag visste inte att ett liv kunde kretsa kring en gräsmatta. Det borde jag ha tagit reda på.

Jag såg aldrig kinesiska muren. Jag hade aldrig viljan eller pengarna.

Jag festade knappt en gång under året. Detta på grund av ökande ångest så fort jag skulle öppna en ciderflaska. Rädslan för att tappa kontrollen och hamna i min gamla vagga på Lekbergsvägen med ambulansgubbar hängandes över mig tog över. Jag vill inte behöva ha någon som vakar över mitt liv på en madrass brevid mig.
Styrkan att tackla en känsla av att jag kunde ha varit död och våldtagen hade jag aldrig hittat igen. Dessutom har jag bevisat för mig själv och mina närstående att jag kan hantera alkohol på en helt annan nivå än innan.

Jag utbildade mig aldrig.
För några veckor sedan satt jag istället och räknade på hur länge jag hoppat runt som vikarie i kommunen. Jag började räkna på ett år. Det slutade med att jag sa till mig själv; "Vafan, jag har ju jobbat i två år snart!"
Jag vet att det börjar bli dags. Om någon motivation visar sig under kommande år så ska jag fånga den direkt. Om den dyker upp, som sagt.

Jag botade aldrig mina sömnsvårigheter.
Med flytten kom mina sömnsvårigheter. En blåsig natt i höstas åkte jag gråtande hem till min syster. Sen dess har det blivit många nätter på Kronhagsvägen.
Då slipper jag ensamheten, rädslan och tankarna.
Det går nog att bota sömnsvårigheter. Men då måste jag förmodligen  tillbaka till helvetet och till barndomen som jag helst vill glömma. Jag antar att bomben där inne är på väg att explodera efter 10 års tystnad.
Om denna bomb exploderar under 2010? Hör med de högre makterna eller ödet. Själv tror jag att jag kommer vara oförberedd.
Hur som helst. Sömnsvårigheter är ett lidande. Jag vill inte lida.



Nytt kök, besked om bebisar som är på ingång, påökning i kattform, sällskapsspel, tända ljus, mat, en otursförföljd syster, en syster med otur, en syster med tur, en mamma som gjorde det hon borde, en pappa jag knappt såg, en hundvalp, Wigelievägen 20 A, Audi a3, soffatid och massor av timmar med den underbara lilla flickan som snart ska bli storasyster.



All kärlek till min sambo, min familj, mina vänner, alla goa dagisfröknar och mina katter.
Gott nytt år!



Elvis Presley har räddat ett musikår med en enda låt. Tack!










3 kommentarer