En måndag i mängden.




Regnet smattrar mot rutan.
PIP PIP.
En gubbe är framme i Stockholm.
Skönt, det gick väl även denna måndag.
Klockan är halv sju.
Jag kollar yrvaket rakt in i ett kattarsle.
Jag blir förbannad och kastar mig på andra sidan.
Halv sju.
Snart ringer dom, antagligen.
Halvsover en timme till.
Det tjocknar i min näsa.
Två sprut i varje borre och två minuter senare kan jag andas som vanligt igen.
Tjugo minuter senare börjar trasdockorna sjunga i min telefon och jag förstår att det är dags att gå till jobbet.
Jag måste bara veta destination och starttid.
Det är som vanligt i telefon.
Lite panik lugnas så lätt med ett "Okej, jag åker dit."
Jag bugar artigt över timmar jag inte hade.

På jobbet gör jag vad jag kan.
Regnet smattrar mot dessa rutor också.
Svinspruta.
Bantarmetoder.
Arga vikarier.

Mamma bjuder på mat.
Mammas mat. Det är happy halelujah-moment gånger 10.
Mamma bjuder på en stunds surfande innan hon ska på dans.
Hon dansar fan jämt, min mamma.
När mamma fyller 50 ska jag också dansa. Var så säkra.








Det verkar som om min scrapbooking-dröm kan komma att besannas.
(Besannas? Finns det ett ord som heter så???? Förverkligas, besannas, gå i uppfyllelse. Vem fan bryr sig?)






Till Maria Sandberg Nilsson (med glimten i ögat);
Såhär ser verkligheten ut.
Det ska se ut såhär på en tonårings rum!
6 kommentarer