Hagnestahill




Efter att ha varit och handlat till gubbens ankomst, lagat den mat han beställt, dukat utan hans tallrik, klippt gräset på hans tomt, fyllt på hans damm, vattnat alla hans blommor och till slut tagit med honom på ett kvällsdopp i Storsand så sitter jag äntligen ner och unnar mig socker i olika färger och storlekar.

Jag har tagit reda på vart Hagnestahill finns.
I helgen ska jag åka dit.
För att kolla vad dom menar, killarna i bandet.
För att kunna fota mig vid skylten som ska leda oss in i bostadsområdet där nån av dem växte upp.
Killarna, eller ja, gubbarna i Kent.
Dom killarna gav mig mycket under tider som kunde varit lättare för en splittrad.

Nej. Dags att se om tvålen rår på gräsfärgen och dammet från sanden under mina fötter.
Ibland känner jag mig verkligen som ett barn.
Ett litet barn.





0 kommentarer