Själaglöd eller inte




Undrar vad Gud heter i efternamn. Och vad han har för adress.
Tänkte skicka en skriftlig bön på ett sött vykort och skicka honom.
Undrar hur många frimärken det krävs för att få upp det i det blå.
Jag vet. Jag vet. Jag vet. Men jag undrar iallafall................
Det är bara det att jag så jävla gärna vill använda den där jackan i skinn jag köpte i fredags.
Jag har aldrig ägt en och jag känner mig så jävla rå i den. Men det krävs ett högre gradantal för det.
Det är bara det.

Jag har tappat det.
Jag klarar jobb, hem och väntan på svar.
Sen klarar jag inte mer.
Jag kan inte bry mig om kolhydraterna. Inte om religion B. Knappast om Aftonbladets nyheter.
Så i väntan lägger jag ner. Jag måste få klarhet.
Helst nyss. Men NU går också bra.

Jag vill bli fast anställd. Ha en fast månadslön. Fasta arbetstider. Fasta arbetspolare. Vill kedjas fast för att minimera risken att nånsin behöva byta jobb.
Varför ska det vara så svårt? Varför valde jag inte annorlunda förritiden?
Varför planerade jag mitt liv så jävla dåligt den där gången innan jag föddes?
För att jag skulle bli sån här? JiiiJävlaHaa!

Nåväl. Vem sa att livet skulle tas på så jävla stort allvar? Inte fan var det Ozzy Osbourne iallafall.
Men jag strävar heller inte efter att bli som honom. Så vart strävar jag. Uppåt, framåt och ditåt. Det är slitet för att nå dit som gör att jag tvekar. Är det mödan värt? Eller sitter det någon osynlig på min axel och skakar i huvudet.
Som menar att jag missförstått hela grejen med jordelivet.
Jag kan mala i timmar. Och dummare blir jag. Och frågetecknet i denna sinnesförvirrade själ växer.

Det är då man sätter på Solsidan. Släcker ljuset och blundar.
Antingen så hjälper det.
Eller också inte.

2 kommentarer