BukHugo

...och tillvaron pendlar.
 
Tankar jag aldrig trodde jag skulle tänka är tänkta.
Aldrig mer aldrig.
 
 
 
 
Hela dagen idag har jag kännt den.
Tänk dig en miniatyrfot som är inlindad i flera lager bomull som råkar kicka till innifrån.
Jag älskar det.
Då drar jag upp tröjan och sitter och tittar på magen.
Och så kan jag sitta. Länge.
Känna hur man blir sparkad på innifrån och titta på det utifrån.
Jag ser och känner.
Sambon blir lika fascinerad varje gång.
"Åh jävlar!"
Han kallar mig för BukHugo.
 
 
 
Och så här kan man se ut när man kallas BukHugo. Det är inte mycket att skryta med men det går nog ändå inte att ta miste på vad det är frågan om. Laktosmage eller gravidmage. Jaja, vi vet ju.
5 kommentarer