Mummel

 
 
 
 
 
Killarna pratar strunt i köket.
Till slut orkar jag inte sitta med längre.
Jag är inte närvarande i alla fall.
Det finns inte utrymme för att bekymra sig om bilar, prylar eller macho-man-klet.
Katten ligger och spinner på boken som jag skriver.
Eller fyller i.
"Ett barn blir till. Dagboken."
Den fick vi av mina svärföräldrar någonstans där i början.
Där i ska jag läsa om tankarna och symtomen som följde mig under mina 9 månader.
 
Sambon börjar bli nervös.
Han spekulerar.
"Om..."
"Om..."
"Om..."
Han vet lika lite som jag.
Vi vet ingenting.
 
Och grattis till Rickard och Marika.
Och till storebrorsorna.
En liten pojke.
Fantastiskt!
Jag som var så säker på en flicka.
 
Snön har lagt sig där ute nu.
Välkommen hit.
Stanna gärna.
Ändra inte form.
Var vit och kall.
Natten närmar sig.
Vi är inte kompisar.
För 4-tiden väcker mig.
Håller mig vaken till morgonen byter av natten.
Då är det färdigbråkat.
Då somnar jag om.
 
Nej, jag tror inte att det blir värkar inatt.
Så känns det inte.
 
Men som sagt var.
Vi vet ingenting.
 
 
 
1 kommentar
Maria

Ni får en tjej. En liten underbar. Perfekt, precis som sina föräldrar :)