Saker man ser






Mamma, mamma, mamma.
Hör du mig????????
Jag vill ringa dig. Träffa dig.
Det gör ont av saknad idag.
Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Vem jag ska lägga över ilskan och sorgen på. Jag orkar inte bära den ensam ibland.
Till slut bryter jag ihop och jag vet att det är på väg nu.
Vätska av förtvivlan och ren jävla saknad som bränner där bakom.
Fyfan vad jag saknar dig.

Jag hade velat höra dina glada ord om Freja.
Om hur hon är.
Jag hade velat se dig se henne.
Jag hade velat så mycket.

Jag skulle kunna skriva alla fula ord jag kan.
Men vad fan ska det tjäna till?
Den här kampen förlorar jag alltid.
Jag får dig inte tillbaka.

Fyfan.

När jag går här hemma brukar jag tänka att du kanske ser henne.
Imorse var en sån gång. När hon var överallt. Ryckte i allt.
Du hade skrattat. Precis som jag gör mellan svordomarna.
Jag svär med hjärtat och med ett leende.

Någon gång kanske jag får veta hur det fungerar. Om du såg eller inte.

Min klåfingriga dotter;

1 kommentar