Risk för energispridning





Jag har fått höra många gånger att jag har ett jävla tålamod.
När det gäller barnet så har jag nog för mycket ibland. 
Annars räcker det inte långt. Ikväll är det totalt slut.

Fyfan vad less jag är ikväll.
Less på tandställningen som skaver hål i kinderna. Fastnar. Får måltider, fika och livets goda att bara vara besvärligt och jobbigt. Jag kan fortfarande inte bita av någonting eftersom framtänderna ömmar och värker än. Därför vill jag helst inte äta tillsammans med andra. 
Jävla process och det måste se ut som om jag inte har något bordsskick alls att komma med.
Helst vill jag leva på gröt som jag inte behöver tugga och som dessutom är lätt att skölja bort från tågspåret.
Självförvållad plåga. 
Ja, om folk tror att det är för att vara snygg och proper jag gör det här så tror dom jävligt fel. 
Jag vill kunna skratta och le någon jävla gång utan att skämmas och sätta handen för munnen.

Min dotters läggningar går mig också på nerverna.
I veckorna somnar hon nån halvtimme innan det är läggdags för mig. Då har det varit full aktivitet med jobb och dagis och sedan full fokus hemma i ett kör. Ingen avbytare eftersom att jag är ensam.
När barnet somnat så har jag en stund på mig att hänga tvätt, diska flaskor och duscha av mig. 
Sen är det god natt.
Varje dag.
Jodå, dom väcker henne redan på dagis .  

Kvällen tog priset och morgondagens middagssovning kommer att uteslutas eller kortas ner ännu, ännu mer.
Jag skulle definitivt inte vara såhär vrång om detta inte hade pågått konstant i flera veckors tid.
Jag vill ha en stund för mig själv på kvällen. Både när jag är ensam och när sambon är hemma tillsammans med honom. 

Jag behöver få krypa in i en grotta och glo in i nån jävla eld i fred en stund känner jag.
Sen kommer jag ut när jag blivit folk igen.

Nu ska den här tjuriga, gnälliga kärringen lägga sig och hoppas på en bättre morgondag. 
👺😾👿😡😠

Rosenrött va?
Mysigt va? 
Fluffiga moln?

Måste börja putsa och måla på fasaden lite. Det här passar inte alls in i modern tid.

Sanningen är så jävla rutten ibland och jag tror inte ett skit på spacklade fasader. 
Tvärtom. Ju mer putsning, desto fler sprickor.

Kram och hjärtligt tack




1 kommentar