Gyllene stränder




Ibland roas jag av tanken på mitt liv i de mest hektiska ögonblicken med en skrikande bebis, en gnällig 2-åring och så värkande pattar som sprutar mjölk.
Håret är fett och armhålorna stinker.
Mina ögon är blanka och själen matt efter månader av störd och ibland obefintlig sömn.
En kropp efter en graviditet och förlossning är inget mästerverk om vi ska följa dagens ideal. 

Då kanske jag hamnar på instagram någon timme senare. 
När allt har lagt sig. 
Två bajsbruna ben i solnedgången på någon strand där bortom bortom. 
Selfies på utvilade snygga, välkammade individer som skålar någon färggrann drink medan livet smeker dem medhårs.
Höga gradantal, få klädplagg och inte ett enda jävla skavsår.

.....och ändå vill jag inte byta.
Jävla hycklare kanske du tänker nu.
Lögnerska. 
Ja, om du inte har barn alltså.
Alla föräldrar fattar nog.

Hur tuff dagen än har varit så går det ändå inte att kväva den enorma jävla kärlek man känner till sina barn.
Hur mycket skavsår de än har gett dig. 
Barn kan vara skitjobbiga. Igår ville jag slita av mig huvudet och sutta det åt nån hungrig jävla varg som desert på älgen den nyss kanske svullat i sig.
Men när stormen la sig och jag låg med en unge på varje sida av mig så är det så självklart. Mitt huvud ska sitta på min kropp. Jag älskar dem så fruktansvärt mycket. Så otäckt mycket. 
Stränder och drinkar och brunbrända magar i all ära....
Men inget slår en riktigt jävla jävlig dag med gapiga ungar. 😂❤️
Inget. 

Min Theo. ❤️ 1 månad gammal idag.



De mina.


❤️❤️
Frejsan på studsmattan med gammelmormor.



Och så mongomorsan. 


2 kommentarer