Höstsäsong

 
 
 
 
 
"...det är ångest, tvång och höstsäsong och ekonomisk undergång..."
 
Jag går och nynnar det där hela tiden.
Vilka bra ord. Tack Lars Winnerbäck.
Du är snittsig du.
 
Det är inte så farligt.
Men det är höstsäsong.
Vi hälsade på på dagis idag. 
Ny avdelning och ledig sen 12 juni.
Jag kommer ihåg när vi packade ihop sakerna på avdelning 3 och önskade fröknarna en trevlig sommar. Det kändes som om vi hade en evighet framför oss. 
Den evigheten har passerat. 
Vi har till och med utökat sommarlovet och ändå gick det jävligt fort.
Jag blev positivt överraskad och jag tror att det kommer att passa min madam bra det där.
Vi kommer utmyttja att vi har valmöjligheten att gå på dagis till max, det kan jag lova.
 
Snöstorm ute? Vi stannar hemma. 
Sovit dåligt inatt? Vi är hemma.
Ingen har lust? Vi är hemma.
Lite sovmorgon varje dag och hämta tidigare.
För att tiden är nu.
För att vi kan.
 
Min lilla växer upp.
Det är något som händer där vid 3 månader. 
Som om de vaknar upp ur sin dvala.
Han är den goaste, ettrigaste, finaste och mest högljudda kille jag känner.
Vi är mitt uppe i det där med att testa. 
Hoppgunga och gåstol. Gröt och puréer. Rygg och mage.
Snart är babysittern ett minne blott. Och liggdelen till vagnen. Babygymet. 
Jag hinner inte med riktigt. 
Fem månader gammal.
 
Intressant läsning.
Ja för mig.
Om ett tag.
När jag glömt hur det var.
När jag sitter här igen i en annan tid.
I en annan verklighet.
 
Jaha, då slår vi ihjäl den här hösten då.
Klara.
Färdiga.
 
 
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer