Tågspåre




Jag är matt.
Fyfan.
Ibland bara hamnar man på en plats.
En plats där man inte vill vara. Det är inte bekvämt. Inte trevligt. Inte kul.
Man har inte valt det.
Man bara hamnar där.
Och hur man än gör så måste man dundra därifrån med en känsla av att man passerat röd gubbe. 
Trots att gubben var grön.



Dagens besök hos tandläkaren i Örebro har inte gjort dagen ljusare.
Jag ser inte klok ut. 
Det känns nästan förnedrande. Hela munnen är fullknökad. Det är skruvar och muttrar och fjädrar och snoddar och metall och fan vet allt. Okej, jag överdrev. Men nästan. 
Jag trodde att han försökte var rolig när han menade att jag ska ha allt i munnen i 10 veckor framöver. Jag känner mig som en uppfinning i mun. 
Och ont gör det.
Tur att jag inte visste innan jag tog beslutet.....

Ett mästerverk. 






0 kommentarer