Mors dag idag

 
 
 
 
Förlåt mig.
Jag har haft svårt på slutet.
Svårt att ansluta mig till allt det där som hände.
Det har blivit något annat.
Jag tänker på dig varenda dag. Flera gånger.
På minnen. På sånt du hade gillat. Ogillat. Vad du skulle ha sagt. Vad du skulle ha skrattat åt. 
Och på den nivån går det bra. 
Men att gå tillbaka till slutet. Till det där som gör att jag har inte har någon möjlighet att hälsa på dig idag. Uppvakta. Vara extra tydlig med att tala om vilken fantastiskt bra mamma du är. Tillbaka till det där samtalet. 
Det är svårt. Slutet får mig att må så fruktansvärt dåligt.
Så fort jag börjar gå igenom den där dagen i mitt huvud så skriker både kropp och själ. 
"NEJNEJNEJ"
Det måste finnas mental styrka nog. Det gör det inte alltid. 
 
Ibland när jag vacklar och tvekar så söker jag den rätta vägen för mig genom dig.
Vad skulle du ha tyckt. Sagt. Gjort.
Ibland när jag svävar iväg på svarta moln så tänker jag på dig.
Saker och ting blir lite klarare. Enklare.
 
Såklart har jag dig som absolut största förebild i min mammaroll till mina barn. 
De ska också ha en fantasktisk mamma.
Jag kopierar allt som var så bra, rakt av. Det är så mycket. Ibland ändrar jag lite. 
Sånt som jag önskat hade varit annorlunda har jag ändrat. Tagit lärdom av.
 
Tidens avstånd går inte att förneka längre. 
Det är så fruktansvärt, panikartat sorgligt. 
Det känns inte som om vi sågs förrförra veckan längre.
Det känns att det är ett tag sedan.
Och det värsta är att jag inte kan göra någonting åt det.
För tiden går. Passerar. Tickar.
 
Mamma. Älskade mamma.
Jag saknar dig.
En sån där outhärdig saknad.
Uppgiven.
 
Grattis på mors dag. 
Jag älskar dig.
 
 
 
 
 
(ps. förlåt att vi inte hann till stenen idag. först var vi i Gårviken. Sen fick jag ett magkatarrsanfall och däckade på soffan. Sen fick vi besök. Och nu sover Theo. Och barnen ska med. Vi kommer imorgon.)
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer