Januaribrev



Gott nytt år!


Ett löfte har jag. 
Jag har länge känt hur jag inte har tid till någonting. Helgerna har varit bokade länge.
Jag var tvungen att gå tillbaka i kalendern för att se hur länge.
Sedan vi åkte till Gotland den 4 augusti har helgerna varit bokade. Kanske inte alla dagar men en helt blank helg har det inte funnits sen i somras alltså. 
Bara roliga saker såklart, men det finns knappast utrymme för sånt man inte "måste" men ändå vill. 
Personer jag saknar. Börja springa igen. Läsa. Ungefär. 

Löftet blir att hålla kalendern lite blankare. 
Försöka prioritera den lilla, dyrbara tiden bättre och lägga den rätt. 
Jag ska verkligen försöka. 

Annars vet jag inte vad jag ska tycka om året som gick. Det har varit en hel del mörker.
Den där otäcka lunginflammationen, min plågande ångest som till slut fullkomligt kastade omkull mig. En hjärntumör som inte fanns. En sommar som var sådär. En mammaledighet som tog slut.
Det har varit en hel del ljus också.
Jag slog mig fri från min ångest. Jag sprang milen på timmen. Jag började jobba igen. Jag kom till en hel del insikter. Jag hittade tillbaka till den där människan jag inte hade varit på länge och insåg hur länge jag faktiskt hade varit på vift.
Jag fick mina raka tandrader. Jag var på Gotland och på Mallorca. På Astrid Lindgrens värld och till sist avslutade jag året i en stuga i säfsen. 
Jag ägnade mest tid åt de som betyder mest, mina barn. Jag fortsätter vara den där mamman som jag vill vara. Inte så städat hem, men tid med mina barn får jag och det lär jag aldrig ångra.

Så så är det. 






0 kommentarer