Isfläckar i februari

 
 
 
Just nu handlar livet om längtan bort från isfläckarna som förpestar mina mornar när stressen förgiftar min kropp. När jag halkar omkring med barnen mot fritids och dagis i hopp om att hinna. Hinna i tid till frukostar. Hinna i tid till mitt eget jobb. Hinna hem och umgås med mina barn. Hinna packa. Göra matlådor. Hinna träna när barnen lagt sig. Hinna se något avsnitt av någon serie. Hinna personlig hygien. Barnens hygien. 
Allt. 
 
Jag har ganska bra rutiner för att slippa stressa på. Men ibland känner jag att alla förberedelser jag håller på med aldrig tar slut. 
Jag jobbar i team med mig själv för att underlätta. Förebygga. Minimera risken för stress.
Men det räcker för fan inte till. Jag når aldrig max. Och jag orkar liksom inte jobba hårdare. 
 
Man pratar om jorden-runt-resor om man skulle råka bli mångmiljonär.
Husbygge med pool. Shopping.
Det absolut första jag skulle göra om jag vann dom där miljonerna är att anställa en husa.
En Alva som finns på Junibacken. Som lagar toppklass mat till mina barn. Varje dag. En personlighet som mina barn skulle älska och som skulle älska mina barn. Hon skulle kliva omkring här och städa och laga mat och göra alla hushållssysslor för en lön som hon skulle leva gott på. Och ja, det ska vara en hon. 
Hon skulle frigöra tid hos mig som jag skulle kunna lägga på mina barn. 
 
Men tills dess är husajobbet mitt. Mitt obetalda slit som jag vet att så många fler håller på med. Och jag vet att jag knappast har det värst. Jag tänker på alla ensamstående mammor som sliter som djur med ekonomi och barn och jobb och allt runt omkring. Superhjältinnorna. 
Jajaja, det finns säkert pappor som sliter också. Men sanningen finns ändå där, och jag tror inte att jag upprör någon stackars pappa där ute för jag tror inte att jag har några manliga läsare överhuvudtaget.
Jag har världens bästa pappa och man som gör allt han kan/allt jag ber om. Och på sätt och vis kan man nog säga att jag får betalt för mitt slit. Han är generös, min gubbe. 

Nej, jag tror mer och mer på kollektiv. Ett modernt kollektiv. Med väggarna emellan familjerna. Med inställningen att ge och ta. 
 
Det tåls att tänkas på.
 
 
0 kommentarer