Glädjeämnen

 
 
 
 Jag känner mig tömd. Totalt tömd på positiv energi. Det enda jag kan och vill se är bristerna. Kanske för att besvara min negativa energi. För att ge den befogenhet. Jag vet inte. 
Det är i alla fall intressant att fumla i mörkret. Det är efter en sån period lärdomarna kommer. Det blir kul. Sen alltså. I efterhand. 
 
Men okej, jag ska försöka vara positiv.
Jag glädjs med min son. Han fyller 4 år på fredag. Det är stort för honom. Och för mig.
Varje dag i nästan ett års tid har han frågat: "Fyller jag år idag? Hur många år är jag?".
Jag har nästan velat ljuga till slut. Samma besvikelse varje gång. 
Nu är det snart hans tur. Han ska ha Turtles-kalas. 
 
Jag glädjs åt att jag och min mellansyster har ett tätt samarbete när det kommer till logistiken i våra vardagsliv. Att vi hjälps åt med att hämta och lämna barnen. För att underlätta för barnen och för varandra. Att vi hjälper varandra vid läkarbesök, frisörtider, tandläkaren, föräldramöten, livets krockar och så vidare. 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; kollektiv. I ett kollektiv finns det inga väggar att dundra in i. 
Tror jag. 
 
Det får duga. Nu ska jag gå ner i källaren och springa lite på crosstrainern. 
ENBART och BARA för vad Anders Hansen sa på föreläsningen om vad pulshöjande träning gör för den psykiska hälsan. 
För det knappast sug eller vilja. Inte ett dugg.
 
 
1 kommentar